I början på december så tappade jag bloggorken och nu kommer min sanning om vad som hänt sen dess.
Natten den 25:e insjuknade min sambo svårt efter en långdragen förkylning och drabbades av en septisk chock, blodförgiftning.
26 januari 23.39, senaste uppdatering 26 januari 23.39I SorgLivet är så skört, kan inte andas, panik,tårar och ångest. Jag måste vara stark nu, kämpa med dig.
Jag pratar med dig, men hör du mig ?? Du ligger på intensiven nu,nedsövd i respirator , så hemskt att se dig så sjuk som en människa kan bli,slangar överallt,överlever du ens?? Tiden är oviss och kritisk.
Kraftig dubbelsidig lunginflammation,blodförgiftning, alla organ håller på att slås ut av bakterien, du andas blod i röret,tårar sprutar, måste orka, kämpa.
Min älskade livskamrat, min soulmate, dö inte i från mig vi behöver dig, du har så mycket kvar att göra och leva för, du måste fixa detta.
Per gå inte och dö.
Älskar dig
Min sambo insjuknade svårt i natt som ni kan läsa och varje minut är en kamp om överlevnad.
Du är bara 35 år 28 januari 23.00, senaste uppdatering 28 januari 23.00I hopp och förtvivlanSlits mellan hopp och förtvivlan när jag tar mig framför att kyssa din mun bland alla kablar, maskiner och sladdar älskling.
Jag vill att du ska vakna nu, komma tillbaka till mig, till oss, till barnen.
Du styrs av massa maskiner nu för att du ska överleva detta tragiska, chockande som hänt.
Så overkligt allting är, jag är i en tunnel av smärta.
Jag påminns tycker jag rätt ofta om livets skörhet,
det är som ett spindelnät lätt söndertrasat
eller en nattgammal is så lätt söndersprucken
som en tunn hinna mellan liv och död
där allting bara har en sak gemensam
Det finns inga garantier för någonting
Jag går omkring och känner tänker
så nära att döden andas på mej mitt genom
livets ansikte och ögon
förfärande nära ligger liv och död varandra
den dag när den tunna hinnan genomskins utav Tillfället
det oväntade och så snubblande nära
Erövras måste tryggheten igen och igen och igen
den är också skör och naken
Jag försöker släta ut mina tankar
för att kunna hitta vidare genom nattmörkret
och till morgondagens ljus
Hoppas morgondagen in ger mer hopp än förtvivlan om ditt tillstånd för just nu svävar du min älskade sambo, bästa vän, älskare ja allt på en skör tråd.
Kämpa på med oss nu älskling vi saknar dig och vill att du ska vakna upp så det exploderar i bröstet.
Älskar dig Älskar dig 30 januari 15.28.Akutresa till Tyskland åker om några timmar till Tyskland för att vaka över dig på intensiven i Tyskland/Göttinge där thoraxteamet ska ta över hjärtmaskinen då dom dels har mer kompetens och resurser som inte finns här i sverige.
Vi sa ju att vi skulle åka utomlands älskling, men det va inte såhär vi hade tänkt
men huvudsaken är att du vaknar upp.
Har inte med mig datorn så det kan bli problem att uppdatera, skulle va om man hittar nåt internetcafe någonstan
Nu e det bara att hålla alla tummar som finns hör av mig då jag kan.
Tala om för dina nära hur mycket du älskar dom If tomorrow never comes
Vila i frid
5 oktober 2010 22:49
Hej!
Önskar dig all stöd i världen du kan få, blir ledsen bara av att se en bild på er två. Man blir direkt rörd av det du skriver, och ledsen.
Fortsätt vara stark, livet kan vara så orättvist, jag känner med dig! hitta ljus i tunneln slut!
Milla
18 oktober 2010 00:30
Tack så mycket!! Dina ord värmde det är sånt som gör mig stark..